Ofta är det rädslan för att rodna som kommer först. Det utlöses ofta av en följdfråga eller en situation där jag känner mig trängd.
Sedan börjar hjärtat slå. Det dunkar i huvudet och värmer i kroppen.
Jag är övertygad om att andra ser. Att de hör mina fysiska reaktioner.
Jag får svårt att andas. Som att kroppen behöver extra syre. Djupa andetag.
Jag känner mig instängd i mig själv. Kan inte fokusera, inte tänka.
Allt blir en ond spiral där det första triggar det andra som triggar det tredje...
Om och om igen.
Jag är livrädd.
Skräckslagen.
Vill bara fly.
Måste fly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar