Jag försöker ha fasta rutiner och göra en dagsplanering som jag håller.
Dels som en grund för att minska min bipolära sjukdom (minska svängningarna) och dels för att slippa "gå in i väggen" med kraftigt ångestpåslag när jag inte får ihop tankarna i huvudet.
Jag planerar varje morgon och inför varje större sak under dagen.
Problemet är att barnen (och även mannen för den delen) medför oväntade göromål, omplanering och snabba beslut hela tiden.
Jag menar inte att de är unika, de är nog som de flesta barn och män...
Problemet är att jag inte kan hantera alla dessa kaosartade situationer.
Jag måste, och jag försöker, men det tar tvärstopp gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar