Jag skäms så enormt över mitt rodnande! Det är så intensivt och har naglat sig fast.
Jag hatar känslan av värme i ansiktet, svettningar och darrande läppar. Jag blir som instängd i mig själv och kan inte tänka, höra eller prata.
I panik börjar jag babbla, byta ämne, byta person att prata med och allt blir bara så fel!
"Rädsla för att rodna", visst.
Men problemet är ju att jag gör det; att jag rodnar. Men det hänger väl ihop såklart.
Jag känner mig så dum och bortgjord nu att jag bara vill sjunka genom marken.
"Det är inte hela världen", försöker jag säga till mig själv. "Folk kommer inte att vända dig ryggen". "Det är okej".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar