Satt hela måltiden och bad till Gudarna att ingen skulle ställa någon fråga. Jag visste att jag skulle börja rodna och darra om det hände...
Träffade på en gammal bekant och försökte smita. Men det gick inte. Hoppas, hoppas att hon inte tog illa vid sig av att jag var så kort mot henne!
Det känns som att jag snart exploderar! Är instängd i mig själv och det är påväg att rinna över hela tiden!
Kognitiv beteendeterapi (KBT):
Vad är det värsta som kan hända?
Vad har jag för automatiska tankar?
Är min uppfattning av världen korrekt?
"Blablablablabla" känner jag inför terapin just nu. Det värsta som kan hända är att jag rodnar, svimmar och kissar på mig. Och Nej, det skulle jag inte överleva.
Imorgon ska jag försöka anamma en positivare inställning och ge KBT en chans.
Såhär kan jag inte ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar