Påminnelse om livet utanför avdelningen.

Här innanför avdelningens väggar står tiden still. Det hade lika gärna kunnat vara höst, vinter, vår. Vi är som i ett vakuum.

Jag tittar på bilder för att påminna mig själv om den verkliga världen.
Sommaren.
Vattnet.
Solen.
Grönskan.
Glädjen.

Den här bilden tog jag i förrgår. Barnen är med på originalbilden men jag väljer att klippa bort dom här i bloggen.

Jag känner mig så stressad över att jag till så stor del går miste om sommaren.

Men jag har faktiskt inget val. Jag gör så gott jag kan!
Jag kämpar och kämpar och kämpar.

Hade jag varit frisk hade jag inte legat här. Då hade jag varit ute och njutit av sommaren.