Äter, äter, äter, äter, äter och äter.
Tuggar och sväljer.
Tuggar och sväljer...
Jag vill gå ner i vikt! Men ändå kan jag inte sluta äta...
Ätandet lugnar och ger tröst. Ger dagen och livet mål och mening. Medan jag äter känner jag mig lugn, trygg och lycklig.
Men efteråt är det bara ångest. Ångest, skam och självförakt. Och vikten är förstås påväg åt helt fel håll. (Uppåt).
Jag måste hitta ett annat sätt, en annan väg. Något annat som lugnar min tomma, trasiga själ.
Jag behöver tröst. Min själ behöver tröst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar