Var hemma ett par timmar för att träffa barnen och hämta lite rena kläder.
Det kändes bra till en början men sedan smög sig paniken på.
Jag klarar inte all oreda och allt stök hemma. Det tränger sig på och gör mig otroligt stressad. Så nästa gång ska vi ses ute istället, så att jag får mer svängeum och luft.
Ångesten steg och steg...
Mitt äldsta barn gjorde sig till för att få mig att skratta. Men det kändes bara påträngande och jobbigt. Mitt älskade, söta, fina barn kan inte hjälpa mig ur det här.
Jag ska bli den mamma de förtjänar. Det är mitt största och viktigaste mål i livet! Ingenting annat spelar egentligen någon roll.
Familjen framför allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar