Allt eller inget och Erytrofobi.

Mitt liv har alltid varit svart eller vitt.
Jättemycket eller inte alls.
Allt eller inget.

När jag känner mig trygg i en social situation pratar jag mycket. Det är nog t o m så att jag har en tendens att ta över och vara en ledare.

Känner jag mig inte trygg är jag knäpptyst. Har många gånger suttit och tigit mig igenom en hel middag t ex. Men det var värre förr än vad det är nu.

Jag vill hitta ett mellanläge. Våga prata utan att vara mest populär. Vara mer jämn och lika från en dag till en annan. Stabil och trygg i mig själv.

Att minska min rädsla för att rodna känns som en stor pusselbit. Vill inse att det inte är så katastrofalt som jag tror. Världen går inte under för att jag blir röd i ansiktet och tappar tråden!

När jag tänker på det så är det kanske främst hur jag beter mig när jag rodnar som avskräcker människor. Jag blir tyst, tittar ner i golvet och försöker göra mig så liten som det bara går. Eller så kastar jag mig ut ur situationen (går/springer därifrån).

Vad skulle hända om jag accepterade att jag rodnar och försöker fortsätta prata, sträcka på mig och behålla ögonkontakten? Hur skulle folk reagera då?