Jag har tillbringat mycket tid med barnen ikväll.
Började med att se film med min äldsta. Miljoner frågor och prat och kramar. Det var tänk som en nedvarvning innan sömnen. Men istället kämpade barnet för att hålla sig vaket.
Vid läggningen så kämpade min yngsta också emot sömnen. Höll på att somna men började mysa och flamsa och blev uppvarvad gång på gång.
Jag får så dåligt samvete när jag känner hur de saknat mig. Som att de vill ta vara på tiden vi har tillsammans. Suga i sig så mycket som de kan komma åt.
Med min man är de mer lugna. Kanske mer trygga över att han kommer att finnas där för dom imorgon med?
Mina älskade barn. Jag önskar så innerligt att jag hade mer ork!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar