Jag vill verkligen vara en bra mamma. Ge mina älskade barn det allra bästa av det bästa. Ge dom vad de förtjänar.
De söker uppmärksamhet, vill vara i centrum, vill att jag ska se och höra dom. Skriker, gnäller, gråter för att nå fram. För att få mig att vara närvarande.
Oftast går det bra. Oftast vill jag vara lika nära dom som de vill vara nära mig.
Oftast njuter jag av deras sällskap.
Men när jag inte orkar blir deras signaler så övermäktiga. Jag känner mig trängd. Instängd. Förlorar allt fokus.
Måste få vara i fred!
Ju mer de söker mig, ju närmare de vill komma desto mer skriker min själ och mitt inre efter utrymme. Jag får inte luft! Kan inte andas!
Jag vill inte att de ska se denna andra sida. Vill inte att de ska känna sig bortstötta och oönskade.
Mina älskade små barn.
Kära gode Gud, säg att de känner sig älskade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar