Jag måste bestämma hur jag vill ha det och vart jag är påväg. Det är otroligt stressande att inte veta hur morgondagen kommer att se ut!
Hur länge ska jag stanna på sjukhuset?
När börjar de nya medicinerna ha effekt?
Ska vi resa bort något nu i juli?
Ska jag plugga eller jobba till hösten?
Om jag ska plugga: när börjar terminen? När vet jag om jag har kommit in? Måste jag kontakta CSN eller ordnar de så att papper blir hemskickade?
Jag har ingen koll överhuvudtaget! Känns så ansvarslöst som fru och tvåbarnsmamma att inte ha planering mer än en dag framåt...
När jag kommer hem måste jag börja ta reda på svaren! Det känns ångestfyllt men denna ovishet är egentligen inte bättre. Biter ihop och låtsas att problemen inte finns medan högen med papper och obesvarade frågor bara växer och växer.
Ju längre jag väntar desto tyngre blir det.
Vill rycka upp mig! Ta mig i kragen!
Varför går det inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar