Det är en person här som sökt kontakt med mig. Har försökt hålla mig undan. Nu började han prata med mig när jag gick förbi i korridoren. Hjälp! Panik!
Ju mer jag tänker på det så är det rädslan för att rodna som är det jobbigaste. Är livrädd för att stå där fångad och knallröd i ansiktet. Gå iväg med skammen vilandes över mig.
Han sa att han kände igen mig och det visade sig att vi är födda samma år. Varför kan jag inte bara ta lite kallprat i lugn och ro?
Nu vågar jag inte gå tillbaka. Undrar hur länge han tänkt sitta där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar