En positiv inställning.

Jag har väldigt svårt för att försöka ha en positiv inställning just nu. Det positiva känns meningslöst och banalt. Ytligt och falskt.

Men jag mår inte bättre av att bara se det jobbiga och mörka. Det gör jag faktiskt inte.

Jag tror att det ligger i depressionens natur att söka sig till det jobbiga och tunga.
En vilja att älta, en vilja att vältra sig.
Fokusera på yttre ting som överensstämmer med sinnestillståndet.

"Känslor älskar sig själva". De vill försöka sig. Få plats.
Ta över hela vår person.

När man mår bra är positiva saker i fokus.
Glädjen över att solen skiner.
Inspiration och motivation.

Alla de där sakerna kan finnas även när man mår dåligt. Men man ser dem inte. Ser inte glädjen och poängen. Njuter inte av allt det vackra.

Kan man aktivt tvinga sig själv att ha en positiv inställning?
Kan det successivt förändra känslan inuti?

Djupa känslor och djupa tankar.