Jag vill ge mina barn trygghet och kontinuitet. Jag vill vara deras fasta punkt. Den som alltid finns där när de behöver stöd, närhet och kärlek.
Den som aldrig förlorar kontrollen.
Men just nu orkar jag inte mer än korta stunder med barnen. Jag känner mig trängd, känner att jag behöver få vara ensam. Att jag inte kan andas med barnen tätt intill.
Samtidigt är barnen min största lycka. Det är med dom och min man som jag kan trivas. De är de enda jag känner glädje med.
Jag önskar att jag finner styrkan att vara den mamma jag vill vara tillslut.
Att jag kan få ge dom allt det där som de förtjänar.
Ge dom en lycklig barndom, ett tryggt hem, en stabil tillvaro.
Mina älskade små barn. Det var först när de föddes som jag förstod innebörden av ren, äkta, villkorslös kärlek.
De är mitt liv. Min kärlek. Mitt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar