Har hamnat efter med papper och räkningar efter sjukhusvistelsen. Precis öppnat första bunten med post och försökt gå igenom.
Ångest! Oro! Frustration!
Det blir så mycket extraarbete när man hamnar efter såhär. Dubbla fakturor, påminnelser, information...
Vet inte vad som ska betalas och inte.
Önskar att min man hade betalt räkningarna nu när jag var inlagd på sjukhuset. Eller iallafall öppnat posten.
Eller åtminstonne gett posten till mig.
Jag vet att han har haft jättemycket med barnen.
Med hemmet.
Med livet.
Men räkningar och viktiga papper kan man ju inte bara strunta i.
Jag älskar min man. Det gör jag verkligen.
Men jag önskar att han tog ett större ansvar för allt det praktiska rörande hem och familj.
Att vi kunde dela på bördan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar