(Bilden har jag lånat från Google)
Ångesten är så stark är ovanligt stark idag.
Den tar över hela mitt jag.
Hela min kropp.
Mitt sinne.
Min själ.
Förpestar hela min existens.
Akta er! Kom inte nära!
Ni kan bli smittade!
Rädda det som räddas kan.
Innan det är försent.
Ångesten blir den enda känslan. Den lämnar ingen del oberörd.
Den tar sig in i varje litet skrymsle.
Själen skriker.
Själen behöver luft.
Den behöver få andas.
Få utrymme.
Jag försöker fokusera på något annat än mig själv.
Observera något neutralt.
Fylla min kropp och mitt sinne med något annat.
Det är en evig kamp.
Varje dag. Varje minut.
En kamp för att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar