Jag tror att jag har en så kallad beroendepersonlighet.
Jag gör aldrig saker vanligt. Det blir alltid för mycket.
För mycket eller för lite.
Mina återkommande laster är främst nikotin, koffein, socker och ibland tabletter.
Jag kan inte snusa lagom. Jag slutar. Slutar och börjar igen. Slutar och börjar.
Två dosor snus om dagen. Eller tre.
Sedan går jag igenom den jobbiga abstinensen. Bestämmer mig. Är duktig på avhållningen.
Tills jag börjar igen.
Xanor är farligt. Riktigt lömskt. Man behöver mer och mer.
Och det känns som att man måste.
Abstinensen känns så äkta.
Som att kroppen är i ett ångestfyllt läge som behöver medicinerad.
Min pappa är alkoholist. Och jag har alltid varit livrädd för att sluta som honom.
Så jag försöker hålla mig borta från lockelserna.
Inte fastna i det jag tror kan läka min trasiga själ.
Inte låta mig luras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar