Alla mina minnen.
Alla mina känslor.
All ångest.
Det handlar om mina barn nu.
Att inte föra rädslan vidare.
Att inte smitta.
Inte sprida vidare min sjuka själ.
Hur gör man? Hur låtsas man vara vanlig?
Stabil för sina barn?
En förebild?
Jag måste bli starkare. Måste ta mig vidare.
Jag bara måste hitta en väg.
En väg som tar mig bort från allt det här.
Till det friska.
Det stabila.
Något som är värdigt två oskyldiga små barn.
Mina barn ska få en trygg uppväxt.
Det får kosta vad det vill.
Det hänger på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar