Panikångest.

Det börjar som ångest. Vanlig ångest.
Hjärtat bultar.
Jag blir instängd i mig själv.

Behöver någonstans att fly.
Komma undan.
Hitta ut.

Men jag är alldeles fast i mig själv.
I min kropp.

Sedan kommer andnöden.
Jag tar långa, djupa andetag.
"Sänk ner axlarna, Pyret. Du andas för ytligt".

Jag sänker ner axlarna.
Andas lugnt och metodiskt.
Men jag får ingen luft.
Jag får verkligen inte någon luft!

Paniken kommer.
Paniken som säkert är djupt bilologiskt rotad.
Paniken som hos ett döende djur.

Hjälp mig! Snälla någon, hjälp!!!
Händerna domnar.
Benen domar.
Det blixtrar framför ögonen.

Ta det lugnt nu.
Fokusera. Fokusera för fan!

Jag återfår kontrollen.
Pressar ner luften djupt ner i bröstkorgen.
Känner lungorna fyllas.
Syret sprids i artärernas pulsande ådror.

Jag överlevde.
Tack Gode Gud för att jag överlevde.