(Bilden föreställer Janus. Guden med två ansikten. Lånad från Google)
Jag är faktiskt en ganska normal person. Utåt sett.
Jag är ingen knäppgök.
Inget psykfall.
Jag lever ett vanligt, svenskt familjeliv.
Med min man och mina barn.
Min lilla familj och jag.
Barnen ger mig så mycket glädje. Så många skratt.
De är så fina.
Mina älskade små skatter.
Allt det andra finns där också. Inom mig.
All ångest.
All frustration.
All ledsenhet.
Men jag visar inte den sidan för mina barn.
Inför dom är jag vanlig. Försöker vara trygg, stabil och stark.
En bra mamma.
Allt blir så dubbelt. Som två olika identiteter.
Jag som mamma och jag som sjuk.
Vitt och svart.
Jag hoppas att föräldrarollen får ta mer plats när jag har hittat min väg.
Att jag får växa och utvecklas.
Bli hel.
Bli harmonisk.
Bara vara helt vanlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar