Samara (The Ring) och jag.

(Bilden har jag lånat från Google)

Har ni sett filmerna The Ring?

Samara är sorg. Ledsenhet. Ångest.

Hon blir inte sedd. Inte förstådd.
Hennes föräldrar isolerar henne från omvärlden. De är rädda. Rädda för hennes ondska.

Jag är inte ond. Tror jag? (Nej, naturligtvis inte).
Men jag har ett starkt behov av att äntligen bli sedd.
Få vara en del av något.
Nå ut.
Bli hörd.

Jag har aldrig fått det behovet tillfredsställt.
Ingen har velat lyssna på mig på riktigt.

Sedan älskar jag filmen i sig. Genren, upplägget, skådespelarinsatserna. Allt.