Det är så skönt att skriva!

Jag hade glömt bort den här känslan.
Känslan av att få låta allt komma ut.
Utan filter. Utan att förgylla.

När jag beskriver något blir det mer sant.
Då är händelserna inte längre suddiga minnen.
Då är de äkta.
Svart på vitt.

Jag har så mycket att berätta.
Så mycket som väntar på att få komma ut!

Känslorna har vuxit sig så stora i mitt inre.
Gör det så svårt att andas.
Lamslår min själ.

Nu när jag skriver känns det lite bättre.
Ja, det gör det faktiskt.
Allt får en ny mening, ett nytt ljus kring sig.

Det är bara en vanlig, vilsen människas tankar och minnen.
Det är inget farligt.