Jag delar med mig av mina tankar och funderingar.
Blottar mina innersta drömmar.
Det är inte ståtligt. Inte vackert. Inte spektakulärt.
Men det är alldeles, alldeles sant.
Till Dig därute som vill lyssna. Som vill förstå.
Som vil följa med mig på min resa.
Välkommen.
lördag 29 juni 2013
Hypotyreos.
(Bilden har jag lånat från Wikipedia)
Jag har något som heter Hypotyreos också.
Det betyder att min sköldkörtel producerar för lite sköldkörtelhormon.
En hormonrubbning.
Det är en vanlig kvinnosjukdom.
Någon sa att det kan bli Sveriges nästa stora folksjukdom.
Att många går obehandlade för att bedömningen är för statisk.
Läkare tar inte hänsyn till symptom.
De tar inte hänsyn till individuella skillnader.
De fokuserar på de referensvärden som finns.
I alla fall vissa läkare.
De läkare som inte är uppdaterade.
Hypotyreos påverkar hela ens person.
Ens kropp.
Ens själ.
Alla ens mest sköra funktioner.
För mig är det lite som kvinnans månatliga hormonstigningar.
Lite som PMS (premenstruella symptom).
Frustration.
Irritation.
Trötthet.
Man tar ett blodprov och ser svaret svart på vitt.
Det är ingen låtsassjuka.
Det är en verklig sjukdom.
Och det finns behandling att få.
Sköldkörtelhormontabletter.
Levaxin.
Det får man äta i resten av sitt liv.
Jag har precis börjat med medicinen Levaxin.
Jag hoppas att den hjälper.
Att den räddar mig.
Att mina rubbningar är ännu en pusselbit till allt som känns så tungt.
Etiketter:
Alla inlägg,
Hypotyreos,
Mediciner,
Mina diagnoser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar