Om ingen läser vem är jag då?

Vad blir jag då?
En av de obetydliga bedydelselösa.

Jag har alltid skrivit dagbok. Sida upp och sida ner med ord och text och tankar.

Mina dagböcker och häften var mina små skatter.
Mina egna små hemligheter.
Det dyrbaraste jag ägde.

Tills sidorna fylldes med lögner.
Osanning och påhitt.
Jag ljög mig blå, till och med i min dagbok.

Droger, killar och kriminalitet. Som förstås inte var sant.
Jag hade återfått mina två tidigare vänner då.
Men jag var så söndrig, så svag, så liten och ensam inuti.

Jag ville visa dom något häpnadsväckande.
Något som gjorde Mig bra. Värd något.
Betydelsefull, åtrådd och älskad av alla.

Jag vet inte om de någonsin förstod hur det låg till.
Kanske.
De vände mig ryggen ändå.