Jag befinner mig i ett rum.
Rummet och huset är välkänt.
Jag har många varma minnen kopplade till denna plats.
Jag står i en spjälsäng från 70-talet.
Den står snett till vänster innanför dörren.
Jag når lampknappen.
Jag tänder och släcker, tänder och släcker.
Rummet blir ljust, rummet blir mörkt.
Tänt, släckt, tänt, släkt.
Jag minns känslan av att vara ett mycket litet barn.
Ett lyckligt barn.
Som tyckte om att se ljuset förändras.
Dessa minnen måste också få en plats.
En plats där de kan lysa upp lite i allt mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar